Esperantopedia

Grammatik

Interjektioner i esperanto: ho, ve, hura, nu och ljudord

Bara nio interjektioner är officiella; resten, från aha till tik tak, är fria ord som vem som helst kan skapa.

Uppdaterad: 6 min läsning

Esperanto har nio officiella interjektioner: adiaŭ, bis, fi, ha, he, ho, hura, nu och ve. En interjektion är ett kort ord som ger uttryck åt en känsla eller väcker uppmärksamhet. Den står utanför den vanliga grammatiken: den har ingen ändelse, böjs inte och samspelar inte med satsens övriga ord, men utgör ofta ett helt yttrande ensam (PMEG). Alla andra – aha, hej, oj, hm och djur- och ljudorden – är inofficiella, och PMEG säger att talare fritt får skapa sådana ord.

Hälsningar som Saluton! och Dankon! liknar dem men är inga interjektioner; de är substantiv i ackusativ, vilket förklaras längre ned.

De nio officiella interjektionerna

Sex fanns redan i Fundamento från 1905 (i Universala Vortaro eller Ekzercaro). Tre lades till senare av Språkkommittén och Esperantoakademin: he (1909), hura (1921) och bis (1929).

OrdUttryckerStatusExempel
adiaŭfarväl, särskilt vid ett långt avskedFundamento 1905Mi diris adiaŭ al la malnova domo. – ”Jag tog adjö av det gamla huset.”
bis”extranummer!”: en begäran att få höra det igen4:e officiella tillägget, 1929"Bis!" kriis la publiko. – ”’Bis!’ ropade publiken.”
fiförakt, avskyFundamento 1905Fi, kiel abomene! – ”Fy, så vidrigt!”
haförundran, överraskningFundamento 1905Ha, kiel bele! – ”Ah, så vackert!”
heatt väcka uppmärksamhet1:a officiella tillägget, 1909He, Petro, atendu min! – ”Hej där, Petter, vänta på mig!”
hovarje livlig känsla; även före ett tilltalFundamento 1905Ho, Dio! kion vi faras! – ”Å Gud, vad du gör!”
huraglädje, bifall, entusiasm3:e officiella tillägget, 1921Hura! Ni gajnis! – ”Hurra! Vi vann!”
nu”nåväl, kom igen”: något värt att lägga märke till följerFundamento 1905Nu, iru pli rapide! – ”Kom igen, gå fortare!”
vesorg eller ånger; också hotFundamento 1905Ve, mi perdis la ŝlosilon! – ”Ack, jag har tappat nyckeln!”

Exemplen med fi, ha, ho och nu kommer från Zamenhofs Ekzercaro (§ 26). Status och årtal följer Akademins Akademia Vortaro.

Flera av dem har en svensk släkting. Adiaŭ är samma ord som svenskans ”adjö” (båda från franskans adieu), hura motsvarar ”hurra”, fi ”fy” och ve finns i svenskan i uttryck som ”ve och fasa”. Men se upp: nu betyder inte ”nu”. Svenskans ”nu” är på esperanto nun, medan nu är ett utrop som ”nåväl”, ”kom igen”.

Nu: ordet för allt

Nu meddelar att något värt att lägga märke till följer. PMEG listar många användningar, bland dem:

  • otålighet: Nu, iru pli rapide! – ”Kom igen, gå fortare!”
  • samtycke: Nu, bone, mi venos. – ”Nåväl, jag kommer.”
  • tvekan: Nu... mi ne scias. – ”Tja... jag vet inte.”
  • resignation: Nu, tia estas la vivo. – ”Så är livet.”
  • tröst: Nu, nu, ĉio estos bone. – ”Nå, nå, allt ordnar sig.”

ReVo tillägger att nu också har en betydelse som konjunktion; ett följande ”!” eller ”...” markerar interjektionen.

Ho, ha, he och ve

Ho är den mest allmänna. Den är vanlig före ett tilltal (ho, Dio!) och i kombinationer som ho ve och he ho. Ha ligger närmare förundran; fördubblat, ha ha, härmar det skratt. He väcker någons uppmärksamhet. Ve uttrycker sorg och kan vara en varning: Ve al vi, se vi tion faros! – ”Ve dig om du gör det!”

Adiaŭ och bis i praktiken

PMEG anmärker att adiaŭ används lite i praktiken. Man säger oftast ĝis (la) revido! eller ĝis!, som utgår från ett nytt möte; se hälsningar. Bis är begränsat till konstnärliga och musikaliska sammanhang och är också ovanligt; talare säger oftare pli, plian eller denove.

Inofficiella interjektioner

PMEG listar över fyrtio exempel och tillägger att former och betydelser varierar med talare och situation, så glosorna ska inte tas för bokstavligt. Inofficiell betyder inte fel: dessa ord är normala i tal och skrift.

OrdUttryckerExempel
loett anrop, används bara i telefonanropet ha loHa lo, ĉu vi aŭdas min? – ”Hallå, hör du mig?”
holaett anropHola! Ĉu iu estas hejme? – ”Hallå! Är någon hemma?”
hojett anrop på avståndHoj! Ni estas ĉi tie! – ”Hoj! Vi är här!”
hejuppmuntran, uppmaning till glädjeHej, ni dancu! – ”Hej, nu dansar vi!”
hopuppmaning att hoppaHop! Super la barilon! – ”Hopp! Över staketet!”
stop”halt!”Stop! Ne iru plu! – ”Stopp! Gå inte längre!”
ahaatt märka något väntat eller anatAha, tial vi ne venis! – ”Aha, därför kom du inte!”
eheplötslig förståelseEhe, nun mi komprenas! – ”Aha, nu förstår jag!”
ohoförvåningOho, kiom da homoj! – ”Oj, så många människor!”
aĥstark förvåning eller ångerAĥ, kia domaĝo! – ”Ack, så synd!”
aj, aŭsmärtaAj, mia piedo! – ”Aj, min fot!”
ojbitter ånger eller smärtaOj, mi perdis ĉion! – ”Oj, jag har förlorat allt!”
ba, baflikgiltigt avfärdandeBa, tio ne gravas. – ”Bah, det spelar ingen roll.”
beförvirring (också fårets bräkande)Be... mi ne komprenas. – ”Eh... jag förstår inte.”
hmen paus för att tänka, tvivel, oenighet, en låtsashostaHm, mi devas pripensi. – ”Hm, jag måste fundera.”
uflättnad efter en ansträngning (fu: detsamma, eller ett kvävt skratt)Uf, finfine finite! – ”Puh, äntligen färdigt!”
huplötslig rädslaHu! Kio estis tio? – ”Hu! Vad var det?”
hu hastor upphetsning–
o kejsamtycke, ”okej”O kej, ni iru. – ”Okej, vi går.”
amen, haleluja, hosanareligiösa utrop inom judendomen och kristendomen–

Aŭ ”aj” stavas som konjunktionen aŭ ”eller”; sammanhanget visar vilken som avses. Hej är inte en hälsning i PMEGs lista: för ”hej” använd Saluton!. Här är esperanto och svenska falska vänner: svenskans ”hej” är en hälsning, men hej är ett uppmuntrande utrop. Aj betyder däremot detsamma som i svenskan.

Ljudord och djurläten

Ljudord (onomatopoetika) är språkets lösaste del. PMEG säger att grammatikreglerna inte gäller för dem, och de får bryta mot de vanliga ljudreglerna: sss har tre likadana konsonanter och ingen vokal.

OrdHärmar eller används för
ŭaett barns gråt; en hunds skall
hot, hotoatt driva på en häst eller driva bort en ko
huŝ, tjuatt skrämma bort djur
gik gaken anka
hu huen uggla
kluk kluken höna; också, liksom glu glu, vatten som hälls ur en flaska
kŭaks, brekekekeksen padda
kva, kvaken groda
kviviten kvittrande fågel
glu glu gluen kalkon
puf, pumdunsen av ett fall
sssett väsande
tik taken mekanisk klocka
  • Puf! La libro falis de la breto. – ”Bom! Boken föll från hyllan.”
  • La anaso diras “gik gak”, kaj la rano diras “kva”. – ”Anden säger ’gik gak’ och grodan säger ’kva’.”

Vilken stam som helst kan förlora sin ändelse och bli ett utrop eller ett ljud. PMEG ger halt! (av halti), ek! ”sätt igång!”, eks! ”bort med det!” och help!. Verb ger ljud genom att ändelsen tas bort, ibland med förändringar: kraki → krak!, plaŭdi → plaŭ!, boji → boj!, tinti → tin tin!, pafi → pif, paf!. PMEG råder till återhållsamhet och att bara göra så med stammar som har en enda vokal, eftersom ett bart rapid! lämnar betoningen oklar.

Ord bildade av interjektioner

En officiell interjektion har ingen ändelse, men vissa har avledda ord med vanliga ändelser (se ordbildning). Dessa former är bekräftade i PMEG eller ReVo:

InterjektionAvledda ordBetydelse
adiaŭadiaŭi, adiaŭo, adiaŭaatt säga adjö; ett farväl; avskeds- (adjektiv)
bisbisiatt ropa ”bis!”, att be om en repris
fifiaföraktlig; fi- är också ett prefix: fihomo ”en usel människa”
hurahurao, huraiett hurrarop; att hurra (ReVo)
veveo, vei (också veadi), vea, hejmveoett jämmerrop; att klaga; sorgsen; hemlängtan
stopstopiatt få att stanna
hophopiatt hoppa på ett ben
  • Ni adiaŭis niajn amikojn en la stacidomo. – ”Vi tog adjö av våra vänner på stationen.”
  • La infanoj huraas. – ”Barnen hurrar.”

PMEG och ReVo anger inga avledda ord till he, ho eller nu, så hitta inte på några.

Saluton och Dankon är inga interjektioner

Saluton! ”Hej!” och Dankon! ”Tack!” liknar utrop men är substantiv med ackusativändelse. PMEG behandlar dem som förkortade meningar: Saluton! = (Mi donas al vi) saluton ”(Jag ger dig) en hälsning”, och Dankon! = (Mi donas al vi) dankon. Detsamma gäller Bonan matenon! – ”(Jag önskar dig) en god morgon”. -n markerar objektet till ett verb som inte längre sägs. Se artighetsfraser för svar.

Andra uttryck som bara ser ut som interjektioner:

  • Jes, ne, jen är adverbliknande partiklar (adverb).
  • Pardonu!, Bonvolu!, Helpu! är imperativ på -u.
  • Kia bela tago! är bildat med ett tabellord; PMEG räknar Kia ĝoja festo! till de förkortade meningarna, inte till interjektionerna.

Uttal och stavning

Normalt ligger betoningen på näst sista vokalen (se alfabetet): HU-ra, A-ha, HO-la. PMEG anmärker att interjektioner ofta får en annan betoning än stavningen antyder. Den rekommenderar då att dela eller stava om ordet så att skriften motsvarar ljudet.

OrdBetoning enligt regelnVanligt uttalStavning för det
huraHU-rahu-RAhu ra
holaHO-laho-LAho la
aha, ehe, ohoA-ha, E-he, O-hoa-HA, e-HE, o-HOa ha, e he, o ho
o kejO-kejo-KEJo kej, inte okej
miaŭMI-aŭmi-AŬmjaŭ

Svenskans ”hurra” och ”hallå” har samma betoning som det vanliga uttalet hu-RA och ho-LA, så det känns naturligt för svensktalande. Telefonanropet är ha lo, alltid uttalat ”ha-LO”. Skrivet halo skulle det läsas som det vanliga substantivet halo, betonat HA-lo. Bokstaven ŭ står normalt efter a eller e, men 2023 godtog Akademin den i andra lägen i utrop och ljudord, som i ŭa och kŭaks.

Bruk och kultur

  • Många av ReVos citat för ve, ho, nu och hura kommer från Zamenhofs översättningar av Andersen, Schiller och Gamla testamentet. Hans Preĝo sub la Verda Standardo använder ho i åkallan av ett ”mäktigt, kroppslöst Mysterium”.
  • PMEG beskriver ha lo som ett anrop som används särskilt i telefon. ReVo, som citerar en bruksanvisning, föredrar saluton där.

Exempel i meningar

  • Ho, kia bela vespero! – ”Å, vilken vacker kväll!”
  • Ha, jen vi estas! – ”Ah, där är du!”
  • He, atendu min! – ”Hej, vänta på mig!”
  • Nu, kion ni faru nun? – ”Nåväl, vad ska vi göra nu?”
  • Ve, la lasta buso jam foriris! – ”Ack, den sista bussen har redan gått!”
  • Fi, kia malpura ĉambro! – ”Fy, vilket smutsigt rum!”
  • Hura, morgaŭ komenciĝas la ferioj! – ”Hurra, i morgon börjar lovet!”
  • Post la koncerto ĉiuj kriis: Bis! Bis! – ”Efter konserten ropade alla: Bis! Bis!”
  • Adiaŭ, kara amiko! – ”Adjö, kära vän!”
  • Aj, mi tranĉis mian fingron! – ”Aj, jag skar mig i fingret!”

Vanliga frågor

Hur många interjektioner har esperanto?

Nio är officiella: adiaŭ, bis, fi, ha, he, ho, hura, nu, ve. Många fler är inofficiella, och talare kan fritt hitta på ljudord.

Är Saluton en interjektion?

Nej. Det är substantivet saluto ”hälsning” med ackusativändelsen -n, kort för Mi donas al vi saluton. Dankon fungerar på samma sätt.

Hur säger man ”aj” på esperanto?

Använd aj! eller aŭ! för smärta. Oj! uttrycker bitter ånger eller smärta.

Vad heter ”hurra” på esperanto?

Hura! Det är en officiell interjektion som lades till 1921. Att hurra heter hurai: La infanoj huraas.

Kan interjektioner få ändelser?

Vissa kan: veo, adiaŭi, bisi, fia, hurai. Andra, som ho och nu, har inga normala avledda former.

Var ligger betoningen i hura och aha?

Enligt regeln på HU-ra och A-ha. Många talare säger hu-RA och a-HA; PMEG föreslår då att man skriver hu ra och a ha.

Källor

Om Esperantopedia har hjälpt dig kan du stödja oss.